Tack vare ett stipendiumet från FSLJ på 15 000 kronor fick jag i maj 2026 möjlighet att resa till Storbritannien för att lära mig mer om biocykliskt veganskt jordbruk. Syftet med resan var att skaffa saklig kunskap i en fråga som ofta väcker starka känslor: går det verkligen att producera livsmedel utan vare sig konstgödsel eller djurgödsel?

Den 12 maj besökte jag Iain Tolhurst på Tolhurst Organic utanför Reading. Under mer än 40 år har han utvecklat ett ekologiskt odlingssystem helt utan animaliska insatsmedel. På den steniga och relativt näringsfattiga marken produceras ändå stora mängder grönsaker genom en växtföljd där gröngödsling, baljväxter och komposterad träflis spelar centrala roller.
Tolhurst ser jordbiologin som nyckeln till bördigheten. Genom att gynna mykorrhizasvampar, bakterier och daggmaskar frigörs näring till växternas förfång. Samtidigt har gården satsat stort på biologisk mångfald genom häckar, blommande gröngödslingsfält, träd och skalbaggsbankar. Resultatet är ett system där produktion och ekologi är tätt sammanflätade. Målet är en gård som är helt cirkulär, det inga insatsvaror kommer från andras åkrar.

Dagen därpå reste jag vidare till Dorset där jag träffade Laurence Candy. Hans historia skiljer sig från Tolhursts. Familjegården hade tidigare omkring 200 mjölkkor, men efter flera år av utbrott av bovin tuberkulos förlorades en stor del av besättningen. Samtidigt drabbades familjen av flera personliga tragedier. Händelserna fick Candy att stegvis lämna djurhållningen bakom sig och ställa om till ekologisk spannmålsodling utan djur.
På sina 134 hektar odlar han i dag främst ekologisk havre och arbetar aktivt med fånggrödor, baljväxter och växtrester för att bygga upp markens bördighet. Precis som Tolhurst betonar han att det är markens mikroorganismer som skapar fertiliteten, inte djurgödseln i sig. Han experimenterar dessutom med kvävefixerande bakterier och samodling av havre och åkerböna för att minska behovet av externa insatser.
Båda besöken gav samma övergripande slutsats: det är tekniskt möjligt att odla utan både konstgödsel och djurgödsel. Däremot är systemen kunskapsintensiva och kräver långsiktig planering. Tolhurst lyfte fram arbetskostnaden som en utmaning, medan Candy framför allt pekade på ekonomin och avsaknaden av en marknad som betalar för de mervärden som djurfri ekologisk produktion kan erbjuda.
Det viktigaste jag tog med mig hem var kanske att debatten ofta framställs som enklare än den är. Frågan handlar inte om att djurbaserade eller djurfria system är rätt eller fel. Båda besöken visade i stället hur avgörande jordhälsa, biologisk mångfald och fungerande näringskretslopp är för framtidens jordbruk, oavsett vilken produktionsmodell man föredrar.
Jag vill rikta ett varmt tack till FSLJ för det stöd som gjorde resan möjlig.
Torbjörn Esping

