Jag beviljades 2017 15 000 kronor ur Ivar Petersons stipendiefond för att kunna delta vid IFAJs världskongress i Johannesburg och Kapstaden, Sydafrika.

Kongressen inleddes i Johannesburg där en dag ägnades åt kongressens årsmötesdel. Deltagarna gavs en introduktion till Sydafrika och dess jordbruk och olika rasföreningar fanns samlade för att visa upp får, getter och hästar typiska för landet.

På eftermiddagen höll också IFAJs generalförsamling sitt möte, där jag representerade Sverige tillsammans med Lisbeth Karlsson.

Dagen efter var det dags för veckans första utfärd, för min del till Vito Ruganis morotsodling och juicefabrik. Vitos morötter odlas i tre olika klimatzoner inom en kort radie från juicefabriken, vilket gör att han har tillgång till färska morötter året om.

Vito Rugani deltog också i den sydafrikanska landreformen, där gårdens svarta arbetare hade möjlighet att få en bit mark för att så småningom kunna bygga sina egna bostäder.

Eftermiddagen tillbringades i ”mänsklighetens vagga”, en utställning om människans utveckling belägen i det område där de allra första spåren av den moderna människan har hittats.

Dagen avslutades med den mest spektakulära middagen under måne och stjärnor runt en öppen lägereld på en lodge mitt ute i vildmarken. Ett minne för livet.

Dag två blev det tidig start med bussen mot Monate game lodge, en park för inhemska vilda djur som giraff, lejon och krokodiler.
Privata viltparker har blivit en växande affär i Sydafrika och har bidragit till ökande viltstammar i landet.

På eftermiddagen gick flyget mot Kapstaden och kongressens andra del.

Kongressens fjärde dag – och tredje utfärd – bjöd på besök hos företaget Laastedrift med omfattande odling av grönsaker, äpplen och päron. Gården hade också en mindre fårflock på 5000 djur… Belägen på en bergssluttning var smältvatten och dammar som fångade upp det, en viktig nyckel för gårdens vattenförsörjning.

Gården hade också sedan många år tillbaka en egen skola och förskola för sina arbetare. En sjuksyster kom regelbundet till gården för att ta hand om arbetarnas hälsa. Gårdens variant av landreform var ett dotterföretag med en gård som samägdes med arbetarna.

Dag fem gick den sista utfärden till Fair Cape dairies, en imponerande familjeägd mjölkgård med 5000 kor som mjölkades i en enorm karusell. I det torra landskapet var bete för korna uteslutet, men de vistades i stora skuggade lösdrifter med fläktar mot hettan. Mjölk är en växande produkt i ett land där medelklassen får det allt bättre ställt och gården tillverkade ett flertal produkter under eget varumärke.

Trötta och fulla av intryck återsamlades vi på kvällen för avskedsmiddag, innan färden gick hemåt igen dagen efter.

Sammanfattningsvis har besöket i Sydafrika gett en glimt av ett spännande jordbruksland – om än bara ur de vita storfarmarnas perspektiv. Trots ett intensivt schema gavs också möjlighet till unika upplevelser och storslagna vyer – om inte annat så ut genom bussfönstret. Jag värdesätter lika högt mötena med kollegorna från hela världen, samt känslan av samhörighet med lantbruksjournalister med olika bakgrund men med liknande erfarenheter och kunskaper kring vår gemensamma livsmedelsproduktion.

Linda Grimstedt