Det är fyra veckor sedan min hemkomst från en studieresa till den stora mjölkbranchmässan, World Dairy Expo i amerikanska Madison, Wisconsin, men jag går fortfarande runt med ett löjligt stort leende i hela ansiktet. Jag har en cow-crush.

Jag är utbildad hortonom och arbetar till vardags med lantbruksfrågor inom främst växtodling i mitt jobb med Borgeby Fältdagar. Jag har en ytterst begränsad erfarenhet av mjölkproduktion och inte trodde jag att korna på studieresan skulle vara det som fängslade mig mest. De var bara en bisak – utställarna, besökarna, kommunikationsavdelningen och mässans struktur var det jag tänkte spetsa in mig på.

Amerikanerna är inte bara mycket stolta över sin mjölkproduktion, utan även duktiga på att förmedla sin stolthet. På WDE erbjuds det sedan 24 år så kallade schooltours för allmänhetens skolbarn. Målet är att presentera branschen och att visa barnen var mjölken kommer från. 1442 nioåringar från 60 klasser fick i år en pedagogisk rundvisning av 75 guider som alla arbetar volontärt och har en bakgrund inom mjölkbranschen. De lyfte allt från att det finns mer än 300 olika sorters jobb i Wisconsins mjölkbransch och vilka näringsämnen i mjölken som är bra för skelettet, till vad en ko äter och hur fodret skördas. 

Allt detta var vettigt och smart uttänkt men för barnen teoretiskt. Tills de fick syn på korna.

Med 2 350 kor i hallarna var det under mässan alltid många djur på väg mellan byggnaderna – stilla ledda av sina uppklädda stolta ägare. Vid åsynen av dem fick mjölkproduktionen verklighetsförankring. Det är ju djuren allt snurrar kring! För skolbarnen rörde det sig om något så enkelt som att få snudda vid kons päls och se känna doften av koskit innan den raskt samlats upp. Jag vågar lova att de lämnade mässan med en helt annan känsla än om de bara blivit bjudna på mjölk och fått se maskinteknik. Det är något alldeles speciellt med det levande som inte beskrivs helt enkelt med ord.

Jag jobbar heltid, året runt med vår lantbruksmässa här i Sverige och en fråga vi som arrangörer ofta tampas med är hur vi bibehåller överskådlighet, intimitet och relevans för mässan. När jag efter min hemkomst fick frågan om WDE lyckats med det, och hur de i så fall gjorde, kändes svaret både enkelt och – innan min studieresa – oväntat. Men nu är det alldeles självklart: det är djuren allt egentligen handlar om! 

För vad vore spännande foderseminarier, kunskapstävlingar, branschträffen i sig, eller utställarnas fräcka nyheter utan mjölkkorna? Som uppvarvad mässbesökare för synen av dem en snabbt tillbaka till kärnan av det hela. Enkelt, rotat och alldeles underbart.

Jag har drabbats av generell mäss-lycka men också av en specifik insikt. Närvaron av en ko kan vara avgörande för att vi ska begripa värdet av detaljerna och förstå helheten i mjölkproduktionen. Det här tror jag gäller för alla slags branscher egentligen – att förstå kärnan i verksamheten. Men det krävdes en ko för att få mig att förstå det med hela kroppen.

World Dairy Expo är Nordamerikas mest betydelsefulla branschmässa för mjölkproduktion. Mässan som arrangeras årligen samlar besökare från 60 länder, 41 amerikanska stater och 4 kanadensiska provinser. Besökarantalet för mässans fem dagar är uppemot 70 000, och antalet företag som ställde ut i år var 859 stycken.

Faktaruta: World Dairy Expo är Nordamerikas mest betydelsefulla branschmässa för mjölkproduktion. Mässan som arrangeras årligen samlar besökare från 60 länder, 41 amerikanska stater och 4 kanadensiska provinser. Besökarantalet för mässans fem dagar är uppemot 70 000, och antalet företag som ställde ut i år var 859 stycken.

Anna Larsen, medlem FSLJ

Texten är även publicerad som en Spaning i Tidningen Husdjur nr 11, 2019