Kristina Hansén beviljades ett stipendium på 12 500 kronor för att delta i IFAJ:s efterkongress på Färöarna sommaren 2022. Kristina arbetade som husdjursreporter när resan gjorde men bevakar nu EU och politik på Land Lantbruk. Här är hennes stipendieberättelse:

Jag reste till Färöarna den 3–7 juli 2022 för att delta på IFAJs post-congress tour och lära mig mer om hur det är att bedriva lantbruk på den avlägsna gröna ögruppen i Nordatlanten. Och på Färöarna, som ordagrant betyder Fåröarna, är lantbruk så gott som lika med fårskötsel. 

Växtodlingen är blygsam och det saknas kommersiell produktion av såväl gris, ägg och kyckling. Men även för gårdarna med mjölk som huvudinriktning har fåren en självklar plats. ”Utan får är man ingen bonde” sade en av lantbrukarna som jag träffade.

Av landets 53 000 invånare är cirka 400 bönder och 40-50 av dem är heltidslantbrukare. Fåruppfödaren Eyðun Eliassen konstaterade att det inte är ett yrke man blir rik på men att han trivs med livet på gården Uppistova på den nordliga ön Kalsoy. Där har han varit verksam med familjen i 30 år och låter 200 tackor beta branterna nära havet.

Utanför huvudstaden Torshavn träffade jag deltidslantbrukaren Johannes Patursson på gården som funnits i hans släkt sedan 1557. I början av 2000-talet avvecklade han mjölkproduktionen för att satsa på besöksverksamhet i kombination med extensiv fårskötsel. I det egna hemmet, en knuttimrad stuga med grästak, bjuds turister på fika eller middag efter guidade turer som berättar om byn Kirkjubøurs rika kulturhistoria.

En stor del av maten som produceras i det färöiska lantbruket säljs direkt till konsument och uppgifterna om inhemsk försörjningsgrad för olika livsmedel är därför osäker. Men det står klart att dryckesmjölk är det enda livsmedel där landet klarar sig utan import. Roi Absalonsen driver landets största mjölkgård med 110 mjölkkor. Han vittnar om en bransch i snabb omvandling. För 25 år sedan fanns nära 100 mjölkgårdar och 2022 var antalet nere på 15. Om 5-10 år finns bara hälften kvar spådde han.

Men volymmässigt beskrivs landets mjölkproduktion som relativt stabil enligt Sigert Patursson, mjölkproducent och styrelseledamot för mejerikooperativet MBM med mejeri i Torshavs. De senaste 20 åren har Färöarnas årsproduktion varit runt 7–7,5 miljoner ton och reglerats av ett kvotsystem där bönderna inte får betalt för överproducerad mjölk om inte varan kan säljas.

Färöarna är en självständig stat under den danska kronan men de är inte medlemmar i EU. Missnöjet med det egna landets jordbrukspolitik lyftes bland annat av lantbruksrådgivaren och deltidsbonden Jens í Gerðinum som var besviken på att regeringen prioriterar fisket och fiskodling betydligt högre än gröna näringar.

Ett företag som satsat på en form av vattenbruk är Ocean Rainforest. I fjorden utanför ön Streymoy odlas tonvis med tång för export och i anläggningen intill fick vi insyn i processen där tången förädlas till fodertillsats via fermentering. Enligt företaget ska tången bland annat gynna bakteriefloran hos grisar och skydda mot smågrisars avvänjningsdiarré.

Tack vare stipendiepengarna från Ivar Petersons fond kunde större delen av resekostnaderna täckas. Förutom fantastiska upplevelser och ett breddat internationellt nätverk resulterade resan i totalt fem reportage publicerade i Land Lantbruks papperstidning respektive E-tidning:

• Här på Fårens öar dominerar djuren (nr 33, 12 augusti 2022)
• Lantbruksberedskap i skuggan av stark fiskerinäring (nr 33, 12 augusti 2022)
• Lönsam mjölknäring i snabb förändring (nr 34, 19 augusti 2022)
• Betesdrift sällsynt för färöiska mjölkkor (nr 34, 19 augusti 2022)
• Här odlas och förädlas tång för friskare grisar (nr 45, 25 november 2022)