Fredag eftermiddag, Sveriges nationaldag, avslutades en tre dagars pressresa till Bryssel. Resan ordnades av European Network of Agricultural Journalists (ENAJ) och under resan har vi besökt EU-kommissionen, två lantbruk och ett rådgivningsföretag som också förmedlar tjänster till lantbrukare för ersättning av kolinlagring i marken, Soil Capital.
Mitt syfte med resan var i huvudsak att besöka kommissionen och diskutera framtida Common Agricultural Policy (CAP). Dessutom fick jag möjlighet att närmare även diskutera Farm Accountancy Data Network (FADN) och den framtida övergången till Farm Sustainability Data Network (FSDN). Intressant och mycket lärorikt.
På kommissionen fick vi bland annat träffa jordbrukskommissionär Christophe Hansen, för en genomgång av kommissionens vision för jordbrukets framtid i EU. Dessutom gavs det möjlighet till att ställa frågor. Det var en flitig skara om 15 journalister från ett flertal EU-länder som ställde en rad frågor. För min del blev det frågor om framtiden för CAP och om stöd till unga lantbrukare. Andra frågor som kom upp var om handelsavtal med omvärlden vad gäller jordbruksprodukter och livsmedel.
De gårdsbesök vi gjorde var dels till en odlare av salladscikoria och dels till en uppfödare av Belgian Blue köttdjur. Två vitt skilda verksamheter, men med stort engagemang från bägge parter.
Besöket på företaget Soil Capital syftade till att lära om hur lantbrukare kan få ersättning för att ställa om sin växtodling på ett mer regenerativt sätt. Genom att ge rådgivning om hur en omställning kan ske, utför företaget sedan beräkningar av så kallade Soil Capital Units,
utifrån ett flertal variabler, där kolinlagring är en del. Soil Capital har för närvarande 1 900 lantbruk anslutna, där lantbrukarna i genomsnitt erhåller omkring 300 kr per hektar årligen, för sitt arbete med att förbättra sin mark. Verksamheten finansieras genom att företaget i sin tur säljer dessa Soil Capital Units vidare till förädlingsindustrin, som vill kunna visa på sitt ansvar för miljön och klimatet.
Resan har varit mycket informativ och värdefull och jag rekommenderar starkt till FSLJ:s medlemmar att delta i denna typ av pressresor som ordnas av ENAJ. Stort tack till FSLJ och Ivar Petersons stipendiefond som möjliggjort denna resa!
FSLJ bjuder in till frukostträff torsdagen den 26 juni klockan 10-10:45 i presstältet.
Mingla med andra lantbruksjournalister och kommunikatörer. Dessutom berättar FSLJ-medlemmen Ausrine Öhrström om sin resa till världsutställningen i Japan genom medel från Ivar Petersons stipendiefond. Är du inte medlem så är det ett utmärkt tillfälle att bli det då!
Nu har anmälan öppnat till 2025 års IFAJ-kongress – en unik möjlighet för dig som är lantbruksjournalist eller kommunikatör att få internationell inspiration, knyta nya kontakter och uppleva ett av världens mest dynamiska jordbruksområden.
Den 15–18 oktober samlas lantbruksjournalister från hela världen i Nairobi, Kenya, för att delta i årets stora branschhändelse.
Varför Kenya? Kenya är inte bara känt för sitt spektakulära djurliv – landet är också ett nav för jordbruksinnovation och forskning i världsklass. Under kongressen får deltagarna en unik inblick i Afrikas snabbt växande jordbrukssektor och möjligheten att besöka allt från småskaliga familjejordbruk till avancerade lantbruksföretag.
På programmet:
Studiebesök till internationellt erkända forskningsinstitut som ILRI och World Agroforestry Centre
Möten med kenyanska lantbrukare som kombinerar traditionella metoder med modern teknik
Kulturella och kulinariska upplevelser där maten följs från jord till bord
Utflykter till naturens underverk som Maasai Mara, Mount Kenya och Kerichos teplantager
Upptäck mer än bara jordbruk Med Nairobi som bas finns möjlighet att kombinera kongressen med oförglömliga upplevelser – från safari i Nairobi National Park till avkoppling vid Mombasas stränder eller en resa till Nilens källa i Uganda.
Ausrine Öhrström beviljades ett stipendium på 21 875 kronor från Ivar Petersons stipendiefond för att besöka och rapportera ifrån världsutställningen i Osaka, Japan, 2025. Här är hennes stipendieberättelse.
Jag älskar att resa, och Japan har länge stått högt upp på min rese-bucketlist. När jag av en slump hade sett att ett japanskt företag, inom jordbruksteknik, skulle delta på världsutställningen i Osaka, Japan i år väcktes min nyfikenhet.
En världsutställning lät så maffigt, och att det i år dessutom hölls i ett land jag länge varit nyfiken på kickade i gång tankeknölarna. Klart jag skulle dit! Och särskilt nu när jag blivit lite varmare i min yrkesroll som lantbruksjournalist. En titel som både känns ganska självklar, men som tagit ett par år att vänja sig vid. Jag blev därför superglad när jag beviljades medel från Ivar Petersons stipendiefond som möjliggjorde resan.
Den första världsutställningen hölls i London, Storbritannien, år 1851 och kallades ”Den stora utställningen av industrins verk från alla nationer”. Händelsen markerade början på en lång tradition av internationella världsutställningar och sedan tidigt 1900-tal har dessa utställningar regelbundet organiserats vart femte år.
Världsutställningen, eller ”World Expo” som de kallas på engelska har hållits vid ett tidigare tillfälle i Osaka, Japan. Det var år 1970 och då visades bland annat tidiga versioner av mobiltelefoner och höghastighetståg upp. När Japan, 55 år senare, återigen står som värd för forumet där teknologiska framsteg, kulturella möten och framtidsvisioner samlas, är det svårt att föreställa sig en enda besökare utan en smartphone i fickan.
En av dem var jag. Med hundratals bilder i telefonen på de tusentals ögonblicksbilder som knappt gick att ta in efter mitt besök från det 155 hektar stora utställningsområdet.
Stort och påkostat När jag skulle ansöka om pressackreditering fick jag min första föraning om att mina planerade dagar på utställningen kanske inte skulle bli lika smidiga som jag är van vid i Sverige eller andra europeiska länder. Dels upplevde jag expo-hemsidan som något rörig, och journalister fick besked ganska sent, nära inpå världsutställningens start, om hur pressackrediteringen skulle gå till.
Jag behövde bli rekommenderad av mitt lands paviljong, vilket i mitt fall var den gemensamma nordiska paviljongen. Sagt och gjort, jag följde instruktionerna. Det innefattade även en process för att godkänna ansiktsigenkänning. Till slut fick jag ett godkännande efter några veckor.
När jag väl mötte upp min kontaktperson för att hämta ut presskortet började jag verkligen förstå hur stort och påkostat evenemanget var. Under hela den sex månader långa perioden som utställningen pågår väntas hela 28 miljoner besökare – till stor del japaner, men självklart även internationella gäster.
Kön utanför entrén ringlade lång. Men jag fick som tur komma in via en personalingång. Väl inne på plats kastades jag ut i det okända med stora förhoppningar om att samla på mig material och nya kunskaper för framtida texter i Jordbruksaktuellt.
Nordiska paviljongen Den första paviljongen jag besökte var den nordiska. En maffig byggnad, en 17 meter hög trästruktur, ritad av en italiensk arkitekt. Jag hade höga förhoppningar om att kunna ta med mig berättelser hem kopplade till jord- och skogsbruk. Men den tanken släcktes snabbt, eftersom insidan av paviljongen inte alls fylldes med det jag trodde Norden skulle vilja lyfta, när det gäller innovation och framtidsvisioner.
Då började paniken krypa fram: ”Kommer jag ens få med mig något innehåll hem som rör de gröna näringarna?”
Reporter med gränser Jag inser att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om min upplevelse, men jag försöker summera kort. Den första dagen gick hjärnan på högvarv, tankarna snurrade och prestationsångesten blev stor. Besöket i den nordiska paviljongen blev en flopp för mig, och jag trodde det skulle sätta tonen för resten av dagarna. Det hjälpte inte att nästa paviljong jag besökte inte heller hade något tydligt fokus på teknik, framtidsvisioner eller mitt område, jordbruket. I stället bjöds jag på en sju minuter lång folksång. Vackert, absolut, men stressen började smyga sig på.
Snart blev det tydligt att det inte bara var att gå in och ut ur paviljongerna som jag hade trott. Vanliga besökare stod i långa, ibland timslånga köer, och många paviljonger krävde förbokning. Naiv som jag var, tänkte jag att det skulle räcka att säga ”hej, jag är journalist, får jag komma in?” Förvånansvärt nog fungerade det ganska bra ändå.
Australien vinkade in mig med ett ”G’day mate, come on in” och lät mig gå före kön. I Nederländerna fick jag till och med en VIP rundtur med en koordinator. Tyvärr varade den i hela trettio minuter och jordbrukskopplingen var minimal. Andra paviljonger sa däremot tvärt nej, trots min pressackreditering. Där krävdes bokade tider.
Efter ett tag började jag hitta ett sätt att navigera. Jag frågade personalen utanför paviljongerna om de hade något innehåll med koppling till jordbruk. Fick jag ett nej, vilket tyvärr var allt för ofta, sparade jag tid genom att inte gå in. När svaret var ja, hjälpte det mycket att jag presenterade mig som lantbruksjournalist.
Tänka utanför boxen Så småningom fick jag även kläm på hur mediacentret fungerade. Det kändes inte särskilt välkomnande till en början, men med lite tålamod fick jag hjälp att boka en intervju med ett japanskt företag som tack och lov hade en monter med tydligt fokus på framtidens jordbruk. En artikel om det kommer i ett kommande nummer av Jordbruksaktuellt.
Den tredje dagen började allt flyta på bättre. Jag hade hittat ett arbetssätt som funkade för mig och accepterat att en världsutställning inte är någon ren jordbruks eller skogsmässa. Jag började också få koll på det enorma området. Och viktigast av allt, jag kunde börja njuta av mitt besök.
Sammanfattningsvis blev det här en fantastisk möjlighet att tänka utanför boxen i mitt skrivande. Att släppa lite på pressen jag lagt på mig själv och se allt som en lärdom. Och inte minst, att inse hur bra vi faktiskt har det i Sverige när det gäller pressfrihet.
Resan till världsutställningen har absolut gjort mig lite mer världsvan, men också mer ödmjuk inför hur mycket det fortfarande finns att se och lära.
Jag är otroligt tacksam för denna möjlighet! Ausrine Öhrström journalist, Jordbruksaktuellt
Kristina Hansén, till vardags politikreporter på Land Lantbruk, blev en av tio i världen som fick utmärkelsen IFAJ-Alltech Young Leaders in Agricultural Journalism Award 2024 och fick därmed möjlighet att åka till IFAJs världskongress i Schweiz.
Kristina Hansén fick IFAJ Alltech Young Leader Award 2024.
Vad fick dig att söka ? –Jag ville få möjligheten att se lantbruket i ett nytt land i ett helt nytt sammanhang. Jag är relativt tidigt i mitt yrkesliv, man blir ju aldrig fullärd, men särskilt inte när man bara har jobbat i fem år. Jag såg det som en stor utvecklingsmöjlighet.
Så här nästan ett år senare, vad har utmärkelsen betytt för dig? – Det har gett mig nya kontakter med personer som jag aldrig skulle ha träffat annars och perspektiv som jag aldrig annars hade fått. Nu har jag fått vänner från Young Leaders-gruppen i olika länder som jag har kontakt med regelbundet och har utbyte både jobbmässigt och privat.
Kristian Hansén tillsammans med några av dem som deltog i Boot campen inför världskongressen.
I stipendiet ingår deltagande på ett så kallat Boot camp, ett förseminarium inför själva kongressen. Hur var det för dig? – Boot Campen var mer avslappnad än vad det låter som. Jag var nästan nervös över att vi skulle drillas med svåra uppgifter under tidspress men det handlade mer om att mötas, utbyta erfarenheter och dela med oss av det till varandra under trevliga former. På så vis gav Boot campen ett försprång in i kongressen med många fler deltagare även om IFAJ är en välkomnande miljö i sig.
Vad tycker du om själva världskongressen? – Att träffa kollegor från andra länder, se hur de jobbar och vad de ställer för frågor var väldigt givande och gjorde att jag utvecklades i min reporterroll. Det erbjöds också många intressanta seminarier inriktade på lantbruksjournalistik. Men det jag minns mest är studiebesöken då man får chans att utbyta erfarenheter i alla små stunder mellan det formella, exempelvis i bussen mellan gårdsbesök. När jag tittar tillbaka på bilder så väcks roliga och glada minnen.
Kristina Hansén på pressturen ”Emmental to Simmental” under kongressen.
Har du något tips till den som är sugen på att söka? – Alla som jobbar med lantbruksjournalistik eller kommunikation och är under 36 år – ta chansen och sök! Ett tips är att lägga ner tid på din ansökan, och sök igen ifall du inte skulle få stipendiet första gången. Det är jättevärdefullt att vara med och något som du inte vill missa.
Ansök om Young leader här. Läs mer om IFAJS världskongress i Kenya 2025 här.
Här kan du läsa Kristna Hanséns egen reseberättelse.
Din ansökan behöver vara inskickad senast den 8 juni 2025
Kristina Hansén, politikreporter på Land Lantbruk, blev en av tio som utsågs till Young Leader 2024 och fick åka till världskongressen i Schweiz. Hon deltog bland annat på pressturen Emmental to Simmental.
Det finns nu möjlighet att ansöka om Young Leader-stipendium i samband med kongressen i Kenya i höst.
Tio journalister och kommunikatörer som är under 36 år kommer att väljas ut av en internationell jury för att gå en exklusiv ledarskapsutbildning samt delta i IFAJs kongress i Kenya den 14-18 oktober 2025. Stipendiaterna kommer dagarna innan kongressen startar att delta i en boot camp med gårdsbesök, utbildning och nätverkande. Stipendiet täcker alla kostnader för deltagandet. Det är också möjligt att ansöka om ett resebidrag från FSLJ.
Till dig som är intresserad av att söka: tänk på att det just är en internationell jury som väljer ut vilka som utses att bli Young Leader, så passa på att framhålla dina meriter och lyft fram varför just du är en värdig stipendiat. Hör gärna av dig till oss i styrelsen om du vill få feedback på din ansökan.
Vi kunde inte besluta om ansvarsfrihet för styrelsen gällande Ivar Petersons stipendiefond under årsmötet i mars med anledning av förseningar i samband med revision. Därför blir det en extrastämma tisdagen den 13 maj klockan 12 till cirka 12.15. Vi behöver vara 10 procent av medlemmarna för att vi ska kunna ta beslut. Anmäl dig här senast den 12 maj. En länk till Teams skickas ut innan mötet.
Under årsmötet i tisdags kväll valdes Anna Nilsson till ny ordförande för FSLJ. Totalt deltog 13 medlemmar, både fysiskt i Stockholm och Borgeby samt digitalt.
Innan årsmötet höll vår systerförening i Kenya en presentation om den kommande IFAJ-kongressen i Nairobi, som äger rum den 14–18 oktober.
Själva årsmötes inleddes med en tyst minut till minne av FSLJ:s hedersmedlem Paul Petterson, som gått bort.
Gänget som deltog från Stockholm.
Styrelseförändringar Vid årsmötet skedde flera förändringar i styrelsen: – Anna Nilsson valdes till ny ordförande. Hon är politisk chefredaktör för Land Lantbruk och var Young Leader 2011. – Ausrine Öhrström, journalist på Jordbruksaktuellt, valdes in som ny styrelseledamot. – Melissa Dahlqvist avgick som ordförande efter fem år på posten men fortsätter som styrelseledamot. – Ann Richardsson avgick från styrelsen.
En mer utförlig presentation av hela styrelsen kommer att publiceras längre fram.
Melissa Dahlqvist, Torbjörn Esping och Anna Larsen deltog i mötet från Borgeby.
Beslut och medlemsavgift På grund av förseningar kunde beslut om ansvarsfrihet för styrelsen inte fattas under mötet. Medlemmar har fått mer information via mejl och styrelsen kommer därför att kalla till ett extrainsatt möte för att hantera detta.
Under årsmötesförhandlingarna fastställdes att medlemsavgiften för 2025 förblir oförändrad på 275 kronor.
Ta del av årsmöteshandlingarna Om du missade årsmötet men vill ta del av föreningens årsbokslut, kan du mejla styrelsen på foreningen.fslj@gmail.com så får du handlingarna skickade till dig. Det går även att ta del av det justerade årsmötesprotokollet när det är klart.
Årets Lantbruksjournalist 2025 Efter mötet tilldelades Camilla Olsson utmärkelsen Årets Lantbruksjournalist 2025. Läs mer om det här.
Camilla Olsson, journalist på tidningarna Husdjur och tidningen Nötkött, är årets Lantbruksjournalist 2025. På tisdagskvällen tog hon emot priset på Föreningen Skogs- och Lantbruksjournalisters (FSLJ) årsmöte.
Camilla Olsson arbetar sedan två år tillbaka på Växa Sveriges tidningar Husdjur och Nötkött. Husdjur vänder sig till Sveriges mjölkföretagare, medan Nötkött riktar sig till landets nötköttsproducenter.
–Jag är oerhört hedrad och stolt över att få ta emot priset som Årets Lantbruksjournalist! Det känns fantastiskt att få den här uppskattningen, särskilt i en tid där livsmedelsproduktion är viktigare än någonsin och lantbruksmedia har en viktig roll. Som reporter på Husdjur och Nötkött har jag förmånen att få skriva om en bransch som engagerar och jag älskar verkligen mitt jobb, säger Camilla Olsson.
Camilla Olsson har arbetat elva år på LRF Media med både print och webb. Hon har också erfarenhet från kvällstidning, radio och lokaltidningar.
– Camilla är en otroligt begåvad journalist och visar verkligen upp det när hon började på de riktigt nishade tidningarna Husdjur och Nötkött där läsarna lever för dessa produktionsgrenar. Camilla var dessutom en pionjär när hon var med och startade upp Lantbrukspodden 2013. Då fanns inte så nishade poddar inom lantbruk, idag finns det hur många som helst. Camilla är verkligen en värdig vinnare av utmärkelsen Årets Lantbruksjournalist, säger Melissa Dahlqvist som är ordförande i FSLJ.
Årets Lantbruksjournalist har delats ut av FSLJ sedan 2021 för att lyfta fram vikten av en kvalificerad bevakning av de gröna näringarna.
Här är hela motiveringen till Årets Lantbruksjournalist 2025: ”Där det finns en minister att ställa mot väggen, ett regelverk att ifrågasätta, en ekonomisk faktor att förklara eller en lyckad produktion att belysa – där finns Camilla Olsson. Med sin journalistik lyfter hon de viktiga frågorna för svenska mjölk- och köttproducenter, ständigt påläst, nyfiken och med en vilja att lära sig mer. Och genom att även ta sig an de mjuka vinklarna visar hon att lantbruket är så mycket mer än bara livsmedelsproduktion.”
Årets Lantbruksjournalist får förutom blommor och diplom även en prissumma på 3 000 kronor.
