Nytt stipendie för bättre jordbruksjournalistik

IFAJ lanserar ett nytt stipendium: IFAJ Caterpillar Development Bursary Fund.

Professionell utveckling är en viktig del inom IFAJ och tack vare stipendiet är det möjligt för medlemmar att utvecklas professionellt.

Stipendiet har ingen åldersgräns och kan sökas av alla FSLJ-medlemmar fram till 21 september.

Så här skriver IFAJ: 

With the Caterpillar Development Bursary Fund, IFAJ encourages members to pursue the extraordinary in search of personal professional development and wider IFAJ progress.

Move outside your ‘comfort zone’, ideally through international travel, and set out a compelling case why you should be one of the first Caterpillar Development Scholars.

What agricultural journalism projects have you been nurturing? What aspect of agriculture are you itching to investigate and report on? Which country’s agriculture holds an irresistible draw?

Whatever your passion, it will be something that benefits your professional career and development. But as a Scholar you will be representing IFAJ, so a successful application must demonstrate the contribution your proposal will make towards IFAJ’s growth, a greater awareness of its activities, or achieving key IFAJ objectives:

  • global development
  • youth development
  • professional development
  • support for freedom of the press.

Läs mer och ansök här! 

Upplev Österrike och träffa jordbruksministrarna

Nu bjuder den österrikiska guilden in till alplandet på en lågbudgetresa i samband med det informella jordbruksministerrådet 23-25 september.

Kostnaden är 130 euro per person och programmet börjar och slutar vid flygplatsen eller tågstationen i Wien.

Hela programmet finns här, men i korthet får man besöka en vingård, träffa jordbrukskommissionär Phil Hogan och jordbruksministrarna samt höra om Danube Soy, där en strategin för framtidens europeiska protein kommer att diskuteras.

För mer information och anmälan, hör av dig till FSLJ:s kassör Lisbeth Karlsson mejladress: Lisbeth.Karlsson@vxa.se senast 29:e augusti.

Nya insikter om japanskt skogsbruk

Mari Nälsén tilldelades i början av 2018 medel ur Ivar Petersons stipendiefond för en resa till Japan. Här är hennes reseberättelse:

Jag blev tilldelad medel ur Ivar Petersons minnesfond för en resa till Japan bland annat för att studera japanskt skogsbruk. Den gick av stapeln i början av mars och här är min berättelse.

Efter några dagar i Tokyo, världens största stad med sina 35 miljoner människor tog vi bussen till Fujiyoshida där vi åt middag hos Katsumata-san och hans fru Marika på deras restaurang. Paret är hängivna jägare och vi diskuterade lik- och olikheter våra länder emellan.

Precis som i Sverige krävs jägarexamen för att jaga. Efter den kan jägaren få licens på hagelvapen men måste jaga och sköta sig i tio år innan han har möjlighet att skaffa kulvapen. Precis i dagarna hade Katsumata-san köpt sin första studsare.

Paret Katsumata.

På landsbygden odlar de allra flesta grönsaker  och ris för husbehov. Ungefär 150 kilo ris skördar Katusmatas varje år. De odlar också lök, kål och andra grönsaker som tillsammans med hjortkött och vildsvin serveras på deras restaurang.

Vi övernattade i en stuga vid Lake Yamanaka, som var stor, fin och lyxig. Dagen efter träffade vi paret Katsumata igen och åkte upp på ett berg för att titta på deras jaktmark

I berget där de jagar finns gott om sikahjort och vildsvin men också svartbjörn och en typ av gems, en japansk serov. Både vildsvin och sika ses som invasiva arter som bör skjutas av och japanska staten önskar att fler borde bli jägare.

Mindre trevligt är att skogarna i trakten ofta används när folk vill ta livet av sig. I Japan är det nästan dubbelt som vanligt med självmord som i Sverige och många hänger sig i skogen. Katsumata-san har sett flera kroppar under sina jaktturer i bergen.

Jag.

Efter en förmiddag i skogen hade familjen lånat en buss och körde oss de sex milen till Mishima där resesällskapet delade på sig. Två tog shinkansen tillbaka till Tokyo och jag tillsammans med min tolk och hennes svenska sambo klev på Shinkansen mot Okayama för att sedan ta ett lokalt tåg till Niimi. En resa på tre och en halv timme.

Det är en speciell känsla att susa fram över Japan i 300 kilometer i timmen. Ju längre söderut vi kom desto grönare blev det och i låglänt terräng hade redan risfälten börjat grönska. Det fanns också en del fruktodlingar, plommonträden blommade och vissa citrusträd dignade av frukt.

Framme i Niimi åt vi middag med morgondagens guider Sugi-san (Kotaro Sugi) och Shun-san (Shun Kunimoto). Klassisk japansk mat där grönsaker och kött (i det här fallet vildsvin) blandas i omgångar i en gryta med buljong och soya. Sedan kommer det löpande in olika smårätter, bland annat makrill som fermenterats på samma sätt som sill.

Ingen skyddsutrustning på sågverk i Niimi.

Första besöket dagen därpå var på den lokala virkesmarknaden dit allt virke i området körs efter avverkning. Här väljer  sågverkens inköpare de stockar de vill ha till sin verksamhet. I snitt kostar virket 10 000 yen kubiken vilket i svenska kronor motsvarar mellan 750 och 800 kronor. Men det finns också sortiment som går på upp till 30 000 yen.

På virkesmarknaden

Nästa stopp var berget. Japaner säger nämligen inte att de ska gå till skogen, de säger att de ska gå till berget. Och vilka berg sedan, de är oerhört branta.  Här bor det stora mängder av apor, makaker. Ingen annan apa lever i vilt tillstånd så långt norrut som den japanska makaken. De ställer till stor oreda i trädgårdar och på grödor och det är svårt att hålla dem ute med stängsel. Även vildsvin är ett stort problem.

Sugi industri avverkar omkring 13 000 skogskubik årligen. Det är en produktion som ligger mycket lågt med svenska mått mätt. De är 15 medarbetare och har lika många maskiner.

: Kotaro Sugi har tagit finsk teknik till Japan och vill utvecklas.

Det är grävmaskiner från Hitachi som har skördaraggregat, processorer eller kombinerade aggregat som är både grip, grävskopa och kniv.  Den sistnämnda kan ta träd med liten diameter.  Maskinerna med kombiaggregat gör sig väg upp i serpetiner upp på berget så att övriga kan följa efter. Väl framme huggs nästan all skog ned med motorsåg som knuffas ned med grävaggegatet med gripklo.

Sedan kommer nästa grävmaskin med skördaraggregatet och apterar upp det i tremeterslängder.  Virket förs sedan ut ur skogen till väg med dumpers som har band. Vid väg hämtas det sedan upp med lastbilar som tar omkring åtta kubikmeter.

Avverkning pågår.

Allt som allt kostar avverkning och transport företaget cirka 800 yen kubikmetern, cirka 60 kronor.

Professor Norihito Nakamishi och jag.

Enligt Sugi-san som besökt både Finland och Sverige och studerat vårt skogsbruk ligger Japan mellan 20 och 30 år bakom i utveckling. Men i Asien är de ett föregångsland om man jämför med exempelvis Taiwan.

Tillsammans med professorer och forskare i på ITbM Nagoya University

Shun-san är företagets skördarförare och hans maskin är förmodligen den enda som har en dator med apteringsräknare i hela landet. Det beror på att Sugi industri, inspirerade av Skandinavien,  vill börja sälja direkt till slutkund, det vill säga sågverken, för att öka lönsamheten.

Dumpers bär ut virket av ceder och cypress nedför berget.

Företaget har funnits i 80 år men har bedrivit skogsavverkning i 40. Senaste åren har det ökat. Det beror på att när Japan återhämtade sig från andra världskriget planterades skog som nu är mogen för avverkning. Men det har också lett till fler aktörer och i och med det lägre priser.

Svårbrukad skog.

Besöket på ett sågverk i trakten var nästintill en mardröm. Folk jobbade vid maskinerna utan någon som helst skyddsutrustning, inte ens hörselskydd. Maskinerna var väldigt gammalmodiga och påminde om de som fanns i våra sågverk under 1960-talet.

 

På eftermiddagen skildes jag från Sugi, Shun och mitt resesällskap lämnades ensam kvar i Niimi.

Avverkning – ett samarbete där det manuella samarbetar med det maskinella.

Morgonen därpå lyckades jag trots språkförbistringar komma på rätt tåg. Bytte till Shinkansen i Okayama och susade vidare mot Nagoya och universitetet. Där möttes jag upp av Asraa Ziadi, den svenska kommunikatören som visade mig runt på ITbM (Institute of Transformative Bio-Molekyles).

Där forskar de på små molekyler och mitt mål var professor Norihito Nakamishi som lyckats snabba på växters biologiska klocka så att de minskat blommningstiden på ett litet korsblommigt ogräs som kallas backtrav. Jag fick två timmar med professorn och det var väldigt intressant att höra om hans historia. Han är fast förvissad om att det om några år ska gå att odla spannmål och ris på kallare breddgrader tack vare hans upptäckter.

Man använder också små molekyler för att ändra på människans biologiska klocka, bland annat fick jag höra att det snart kommer att finnas en medicin mot jetlag, också det genom en upptäckt på ITbM.

Stoppet på ITbM blev det sista på resan och slutet på några mycket intensiva dagar och riktigt häftiga upplevelser.

Mari Nälsén

Svenskt fika på ett japanskt berg.

Häftigt reseupplevelse i Nederländerna

I vintras tilldelades Anna Falk medel ur Ivar Petersons stipendiefond för att kunna åka till IFAJ-kongressen i Nederländerna. Här kommer Annas reseberättelse!

 

”Tack vare spipendiet från Ivar Petersonsfond åkte jag ner till Nederländerna för att gå på IFAJs årskongress.

Den stora kongressen inleddes på eftermiddagen efter att vi deltagare från alla världens hörn samlats i kongressanläggningen vid universitetet i Wageningen. Vi fick redan då dela upp oss i grupper för att åka ut på olika guidade turer.

Jerseykor som mjölkas direkt ute i fält.

 

Jag valde en tur som tog mig till ett mindre gårdsmejeri och en mindre ekologisk mjölkproducent. Det mest intressanta under den turen var att höra hur segregerade de olika regionerna i Nederländerna är men hur lantbrukarna nu börjar samarbeta för att öka lönsamheten tillsammans.

Den andra dagen spenderade vi mestadels i kongressanläggningen. Sponsorer pratade blandat med journalistiska föredrag och workshops. En intensiv men mycket intressant dag som avslutades med middag och liveband.

Tidigt, tidigt dag tre tog bussen mig och de resterande deltagarna som valt inriktningen ”mjölkproduktion” norrut mot Koudum. Där fick vi träffa familjen Stockmann som valt att satsa på kokomfort.

Mjölkproducenten Boer Bart mjölkar korna ute i hagen.

Utevistelse för mjölkkor är något som ligger högt upp på agendan för de nederländska mjölkproducenterna. Dagen fortsatte sedan med besök på en större ostfabrik och under eftermiddagen besökte vi en ekologisk mjölkproducent som arbetade för att utnyttja betessäsongen på ett så optimerat sätt som möjligt.

Flytande mjölkfarm i Rotterdam.

Under den fjärde och sista dagen tittade vi först på lite ny teknik för att täcka plansilon med. Därefter besökte vi en ung familj som relativt nyligen börjat med utevistelse för mjölkkorna och de menar att de sparar tid på att låta korna beta.

Avslutningsvis hoppade vi in i bussen och åkte mot Rotterdam för att se ”den flytande mjölkfarmen”. Enkelt förklarat, en högteknologisk flotte med tre våningar dit 45 mjölkkor ska flytta in till jul.

Det var fyra otroligt intensiva dagar. Att träffa kollegor från olika länder och byta erfarenheter är verkligen ovärderligt.”

/Anna Falk, FSLJ-medlem

25 glada lantbruksjournalister på ett höflak.

 

Från humle till glas – djupdyk i tjeckisk ölkonst

Via European Network of agricultural journalists, ENAJ, bjuds FSLJ-medlemmar in till tjeckiska kollegor på lågbudgetresa i september för att lära mer om allt från humleodling, precisionsodling och bryggerikonst.

Var: Prag

När: 4-6 september

Kostnad: Anmälan kostar 200 euro, inklusive boende, måltider och transporter under resan på plats i Tjeckien.

Anmälan görs till: Lisbeth Karlsson, lisbeth.karlsson@vxa.se senast 12 augusti.

Så här ser programmet ut:

 

ENAJ  PRESSTRIP

From hops to glass

DAY 1

4.9.2018

We are going to meet at CZECH UNIVERSITY OF LIFE SCIENCES PRAGUE, Faculty of Engineering at 11 o´clock , where we will take a lesson on brewery and visit the Faculty Brewery.

11.-12.30. Presentation of participants, introduction of Czech hops (short lecture, meeting with rector , precision farming in hops, education of Czech students for love of brewing?)

12.30 – 13.30 small refreshments

13:30 excursion to the school brewery + possible field excursion. Part of this visit is tasting of  local beer called „Jeňýk“ (Little John)

At 15 pm Transfer to Žatec

16:30 – 18:00 Hop Museum and Temple of Hops and Beer

18:00 – 19:00 dinner in the Temple of Hops and Beer

19:15 transfer to hotel ROOSVELT LITOMĚŘICE

20:00 accommodation in hotel ROOSVELT LITOMĚŘICE

 

Day 2

5.9. ŽATEC

09:00 – 10:30 Harvest Steknik near Žatec

11:00 – 12:00 Visit of hops processing – CHMELAŘSTVÍ, družstvo Žatec

12:30 – 15:00 Hop Institute – lunch, tasting of Czech beers, tour of the Chmelařský institut s.r.o (eg biotechnology – hops of hop, experimental brewery)

15:30 – 16:30 Guided tour – ”Žatec – hops”, UNESCO list

17:00 – 18:00 Žatecký pivovar s.r.o.

18:15 Transfer to Hotel ROOSVELT LITOMĚŘICE

 

 

Day 3

 6.9. 2018

10-11 o’clock visit of the Bishop’s residence including a talk with Mr. Bishop

11.30 Bishop’s Brewery at Sv. Štěpán

 

13.30 transfer to Prague. Airport and Main Station in Prague