Under kongressen varje år delar IFAJ ut priser till lantbruksjournalister som bland annat producerat en extraordinär artikel, tagit årets bild eller gjort ett intressant videoreportage. Visst hade det varit lite roligt om någon lantbruksjournalist i Sverige hade vunnit?
Det delas ut priser inom teman som innovation, hållbarhet och teknologi. Det blir pris till bästa foto, artikel, videosändning, ljudsändning och digitala medieproduktion. Dessutom delas IFAJ Star Prize till årets journalist ut. Vilket bidag ska du skicka in?
Leta igenom dina briljanta insatser från förra året och skicka in ditt bidrag idag. Sista dagen är den 10 mars.
Förra året fick Helena Wennström på Ystads Allehanda utmärkelsen. Vem vinner i år? För fjärde året i rad utlyser Föreningen Skogs- och Lantbruksjournalister (FSLJ) tävlingen Årets Lantbruksjournalist. Nomineringen är öppen till den 10 mars.
Skogs- och lantbruket rymmer flera av de allra viktigaste frågorna i samhället just nu. Journalistiken är avgörande för att belysa problem, möjligheter och utmaningar inom de gröna näringarna i Sverige. FSLJ vill på detta sätt uppmärksamma och hylla goda exempel som kan inspirera till ännu bättre bevakning av skogs- och lantbruksfrågor i Sverige.
Nomineringar skickas senast den 10 mars via mejl till: foreningen.fslj@gmail.com. Med nomineringen ska följa en motivering till varför just den kandidaten är årets bästa lantbruksjournalist, samt länkar eller pdf:er med artiklar från eter, webb eller tryckta medier.
Vinnaren utses av FSLJ:s styrelse och tillkännages på föreningens årsmöte den 19 mars 2024. Förutom äran får vinnaren även en prissumma om 3 000 kronor.
Kristina Hansén beviljades ett stipendium på 12 500 kronor för att delta i IFAJ:s efterkongress på Färöarna sommaren 2022. Kristina arbetade som husdjursreporter när resan gjorde men bevakar nu EU och politik på Land Lantbruk. Här är hennes stipendieberättelse:
Jag reste till Färöarna den 3–7 juli 2022 för att delta på IFAJs post-congress tour och lära mig mer om hur det är att bedriva lantbruk på den avlägsna gröna ögruppen i Nordatlanten. Och på Färöarna, som ordagrant betyder Fåröarna, är lantbruk så gott som lika med fårskötsel.
Växtodlingen är blygsam och det saknas kommersiell produktion av såväl gris, ägg och kyckling. Men även för gårdarna med mjölk som huvudinriktning har fåren en självklar plats. ”Utan får är man ingen bonde” sade en av lantbrukarna som jag träffade.
Fåruppfödaren Eyðun Eliassen.
Av landets 53 000 invånare är cirka 400 bönder och 40-50 av dem är heltidslantbrukare. Fåruppfödaren Eyðun Eliassen konstaterade att det inte är ett yrke man blir rik på men att han trivs med livet på gården Uppistova på den nordliga ön Kalsoy. Där har han varit verksam med familjen i 30 år och låter 200 tackor beta branterna nära havet.
Fårbonden och turistföretagaren Johannes Patursson iklädd färöisk folkdräkt.
Utanför huvudstaden Torshavn träffade jag deltidslantbrukaren Johannes Patursson på gården som funnits i hans släkt sedan 1557. I början av 2000-talet avvecklade han mjölkproduktionen för att satsa på besöksverksamhet i kombination med extensiv fårskötsel. I det egna hemmet, en knuttimrad stuga med grästak, bjuds turister på fika eller middag efter guidade turer som berättar om byn Kirkjubøurs rika kulturhistoria.
En stor del av maten som produceras i det färöiska lantbruket säljs direkt till konsument och uppgifterna om inhemsk försörjningsgrad för olika livsmedel är därför osäker. Men det står klart att dryckesmjölk är det enda livsmedel där landet klarar sig utan import. Roi Absalonsen driver landets största mjölkgård med 110 mjölkkor. Han vittnar om en bransch i snabb omvandling. För 25 år sedan fanns nära 100 mjölkgårdar och 2022 var antalet nere på 15. Om 5-10 år finns bara hälften kvar spådde han.
Sigert Patursson, mjölkproducent och styrelseledamot för mejerikooperativet MBM.
Men volymmässigt beskrivs landets mjölkproduktion som relativt stabil enligt Sigert Patursson, mjölkproducent och styrelseledamot för mejerikooperativet MBM med mejeri i Torshavs. De senaste 20 åren har Färöarnas årsproduktion varit runt 7–7,5 miljoner ton och reglerats av ett kvotsystem där bönderna inte får betalt för överproducerad mjölk om inte varan kan säljas.
Lantbruksrådgivaren och deltidsbonden Jens í Gerðinum.
Färöarna är en självständig stat under den danska kronan men de är inte medlemmar i EU. Missnöjet med det egna landets jordbrukspolitik lyftes bland annat av lantbruksrådgivaren och deltidsbonden Jens í Gerðinum som var besviken på att regeringen prioriterar fisket och fiskodling betydligt högre än gröna näringar.
Ett företag som satsat på en form av vattenbruk är Ocean Rainforest. I fjorden utanför ön Streymoy odlas tonvis med tång för export och i anläggningen intill fick vi insyn i processen där tången förädlas till fodertillsats via fermentering. Enligt företaget ska tången bland annat gynna bakteriefloran hos grisar och skydda mot smågrisars avvänjningsdiarré.
Sommaren 2022 var avräkningspriset 9-70 danska kronor per kilot och i butik kostade 1 liter mjölk cirka 6 kronor mer. 60 öre per kilo är statligt subventionerat.
Tack vare stipendiepengarna från Ivar Petersons fond kunde större delen av resekostnaderna täckas. Förutom fantastiska upplevelser och ett breddat internationellt nätverk resulterade resan i totalt fem reportage publicerade i Land Lantbruks papperstidning respektive E-tidning:
Här på Fårens öar dominerar djuren (nr 33, 12 augusti 2022)
Lantbruksberedskap i skuggan av stark fiskerinäring (nr 33, 12 augusti 2022)
Lönsam mjölknäring i snabb förändring (nr 34, 19 augusti 2022)
Betesdrift sällsynt för färöiska mjölkkor (nr 34, 19 augusti 2022)
Här odlas och förädlas tång för friskare grisar (nr 45, 25 november 2022)
FSLJ-medlemmen Anna Falk berättar om utmärkelsen Young Leader och redan till Calgary i Kanada sommaren 2023.
”Det blev två intensiva veckor fyllda med ny kunskap, nya insikter och många nya kontakter och vänner. Som Young Leader deltar man i en Boot Camp under några dagar strax innan den stora kongressen. Totalt var vi tio Young Leader-deltagare och tio Master Class-deltagare som under två dagar lyssnade och diskuterade olika frågor inom lantbruksjournalistiken. Workshops varvades med föreläsningar och alla deltagare delade med sig, på ett väldigt öppet sätt, kring utmaningar och möjligheter från de olika länderna.
I gruppen blev det snabbt väldigt tydligt att vi har extremt olika förutsättningar att bedriva vårt arbete, beroende på om man kommer från till exempel Bangladesh eller Europa. Men målet är oftast samma.
Under Boot Campen åkte vi ut på flera studiebesök. Vi fick bland annat lära oss om hur regionen utvecklats tack vare bevattning. Calgary och lantbruket är helt beroende av vattnet som hämtas från bergsområdet i väst som ligger drygt 100 mil bort. Frågan om vatten är precis som här hemma ett hett ämne och många lantbrukare upplever att de känner av klimatförändringar i en större grad nu än tidigare.
2023 års Young leaders och Master Class-deltagare i Calgary, Kanada.
Det kanadensiska lantbruket är, för en europé som mig, väldigt likt det amerikanska bortsätt från strängare klimat i de norra delarna. Men stort är större! Det är rationellt och industriellt. Sen finns det annat också.
Under en och samma dag besökte vi en feedlot med 5 000 djur och en liten, ekologisk trädgårdsodlare med 15 hektar som specialiserat sin odling mot fruktvin. Det uppstod såklart en del intressanta diskussioner om djurvälfärd och produktionssätt under resan. Under ett besök hos en spannmålsproducent använde han sig av ett, enligt honom, välkänt uttryck ”It pays to spray” då han resonerade kring tidpunkt för bekämpning i spannmålen. Där och då lät det drastiskt men när han senare ställde det mot EU:s hållning där man enligt honom betalar producenterna för att få lägre produktion, blev kontrasterna än tydligare.
Ett av studiebesöken gick till Red Shed Malting. Ett mälteri som specialiserat sin produktion mot mikrobryggerier.
Att delta på en resa som arrangeras av den lokala föreningen är guld värt. Man får träffa guldkorn och besöka platser som man som turist inte haft lika lätt att hitta. En av de kvällarna jag minns tillbaka på med extra värme är då vi gjorde ett stopp vid en damm belägen i Brooks, Alberta. Brooks är ett område med många nötköttsproducenter och packerier för kött. De som arbetar i packerierna är ofta invandrare vilket lett till kommunens slogan ”The city of 100 hello”. Under kvällen bjöds vi på grillbuffé samtidigt som kommunpolitiker, invånare, lantbrukare och andra företagare berättade om hur de arbetade med integrering. Det blev en fantastisk kväll med oförglömlig gästvänlighet.”
Ausrine Öhrström beviljas ett stipendium på 21 875 kronor för att besöka och rapportera ifrån världsutställningen i Osaka, Japan, 2025. Ausrine Öhrström arbetar som reporter på tidningen Jordbruksaktuellt.
Husdjursreporter Sofie Olsson, Land Lantbruk, beviljas stipendium på 20 000 kronor för studieresa till Skottland och Nordirland för att utröna hur lantbruket påverkats av Brexit genom bland annat gårdsbesök.
Ansökan till nästa års stipendium startar i december.
IFAJ har nu öppnat ansökningarna för Young Leader i samband med kongressen i Schweiz i sommar.
Tio journalister och kommunikatörer som är under 36 år kommer att väljas ut av en internationell jury för att gå en exklusiv ledarskapsutbildning samt delta i IFAJ kongress i Schweiz den 14-18 augusti 2024. Stipendiaterna kommer dagarna innan kongressen startar att delta i en boot camp med gårdsbesök, utbildning och nätverkande. Stipendiet täcker alla kostnader för deltagandet. Du kan också ansöka om ett resebidrag från FSLJ.
Tänk på att det är en internationell jury som väljer ut vem som blir en Young Leader så glöm inte skryta över dina meriter. Hör gärna av dig till oss i styrelsen om du vill få feedback på din ansökan.
Gunilla Ander från Land Lantbruk beviljades 8000 kronor ur Ivar Petersons stipendiefond 2023 för att åka på studieresa till Bryssel och fortbilda sig om EU:s gröna giv. Foto: Gunilla Ander
Ivar Petersons stipendiefond ger medel till utbildning för publicistisk verksamhet inom skog- och lantbrukLängtar du efter att fördjupa dig i något område inom lantbruksjournalistiken? Ivar Petersons stipendiefond ger medel till utbildning för publicistisk verksamhet inom skogs- och lantbruk.
Varje år delas cirka 30 000 kronor ut till en eller flera sökande. Stipendiet kan användas för kurser eller fördjupning i form av till exempel studieresa. Tänk på att det måste finnas en tydlig utbildningsplan även för den senare.
Den 22 november anordnade FSLJ ett webinarie om hur man kan bevaka lantbruket. Runt ett 40 medlemmar och icke medlemmar anslöt till lunchmötet.
Årets lantbruksjournalist Helena Wennström ledde samtalet mellan Sara Arvidsson, chefredaktör Fagersta-Posten, Anette Gustawson, mjölkbonde och Cecilia Persson, journalist på ATL och Lantmannen. Sara Arvidsson från Fagersta-Posten fick bland annat berätta om utmaningarna med att skriva om Afrikansk svinpest som upptäcktes i Fagersta i höstas.
– Vi visste ju inte vad det var för sjukdom. Vi gjorde allt från att livesända ministerbesök, haffade SVA i vägrenen och pratade med berörda. Hon tyckte det var väldigt svårt att få kontakt med SVA och Jordbruksverket som hänvisade till presskonferenser sent på dagen. – Det lättaste var att hitta berörda som ville pratade med oss, säger hon.
För Cecilia Persson på ATL var situationen en annan. – Vi blev chockade men kände såklart till afrikansk svinpest sedan tidigare då vi följt frågan under många år. Vi kände att vi ville vara bäst i bevakningen och gjorde podd, skickade ut pushnotiser och extra nyhetsbrev, säger hon.
En som figurerat en del i media är mjölkbonden Anette Gustawsson. I somras fick hon nog och sa att hon inte ville vara med när tidningarna skrev om att det kunde bli en torka likt den 2018.
– Ställer man upp i en tidning så hör en annan tidning av sig. Det tar ganska lång tid att bli intervjuad, ibland flera timmar. Ibland känns det som det framstår som vi gnäller hela tiden. Många artiklar handlar om kärlek till kor och traktorer men det är inte så många som skriver om vad vi gör egentligen. Som att jag producerar 14 000 mjölkglas om dagen, säger hon.
Sara Arvidsson har fått upp ögonen för lantbruksfrågorna: – Näringslivsfrågor är väldigt hett. Vi skriver ofta om nystartade företag istället för lantbrukare som hållit på i generationer. Vi kanske inte bara ska rapportera om torka men det handlar om att bygga upp kontakter i branschen.
Vill du höra mer om samtalet? Se hela webinariet på Youtube!
Tips från Cecilia Persson om du vill bli bättre på att bevaka lantbruksfrågor:
Bonden i skolan är en bra sajt att börja med för att lära sig mer: www.bondeniskolan.se
Prata med jourhavande veterinär som kan svara på mycket frågor.
Infojouren på Jordbruksverket är bra.
Följ lantbrukare på Instagram.
Siren nyhetsbyrå kan ha en fördröjning – se till att dubbelkolla uppgifterna där.
Vårt tips från FSLJ är att du hemskt gärna får höra av dig till någon i styrelsen om du behöver tips och råd kring lantbruksfrågor. Kan vi inte svara själva så har vi ett stort kontaktnät både i Sverige och utomlands.
Arrangör: Föreningen skogs- och lantbruksjournalister, FSLJ Dag: Onsdagen 22/11 Tid: kl 12-13 Plats: Zoom Anmäl dig här
Observera att mötet först börjar klockan 12 svensk tid, även om det står klockan 11 i länken.
Krisstöd, pruttande kossor och svinpest. Den senaste tiden har svenskt jord- och skogsbruk hamnat i fokus.
• Så jobbade Fagersta-Posten med sin bevakning av utbrottet av svinpest.
• Varför vill bönder ibland inte ställa upp i medierna?
• Hur undviker man som journalist att bli en megafon för olika intresseorganisationers budskap?
• Hur kan man som reporter göra för att bäst sätta sig in i en komplex lantbrukssektor som berör så många men som så få i dag har en naturlig koppling till?
Medverkande: Sara Arvidsson, chefredaktör Fagersta-Posten Anette Gustawson, mjölkbonde Cecilia Persson, journalist på ATL och Lantmannen Moderator: Helena Wennström, journalist på Ystads Allehanda och Årets lantbruksjournalist 2023
Gunilla Ander från Land Lantbruk beviljas 8 000 kronor ur Ivar Petersons stipendiefond 2023 för att åka på studieresa till Bryssel för att bland annat fortbilda sig om EU:s gröna giv. Här är hennes rapport från studieresan:
EUs Gröna Giv får stor påverkan på svenskt jord-och skogsbruk. Detta vet alla som har följt lantbruksmediers rapportering om EU-kommissionens färdplan mot klimatneutralitet och en strängare miljölagstiftning.
Men hur påverkas de gröna näringarna i andra EU-länder där geografiska och klimatmässiga betingelser är annorlunda? Om detta fick jag veta mer under en studieresa till Bryssel i mars då den Gröna given stod på jordbruksrådets agenda, och då ministrarna diskuterade skärpta utsläppskrav på animalieproduktionen.
Att varje EU-land har sina speciella svårigheter att genomföra den Gröna given var en bild som bekräftades när jag under Brysselbesöket fick möjlighet att intervjua företrädare för sju länders lantbruksorganisationer. Detta är några slutsatser jag drog: • Att en betydande del av ländernas livsmedelsproduktion kan slås ut och att vissa sektorer riskerar att drabbas särskilt hårt. • Detta beror dels på Den Gröna givens avsikt att snabbt minska användningen av kemiska växtskyddsmedel och gödningsmedel. • Men ett starkt bidragande skäl är också att EU-kommissionens plan i flera fall rimmar illa med den politik för säkrad livsmedelsförsörjning som länderna själva sedan länge bedrivit.
Matthias Gröger Österrikes jordbrukskammare i Bryssel. Foto: Gunilla Ander
De sju bondeorganisationer vittnade om sina försök att övertyga EU-kommissionen om att ”one size does not fit all”. Och i likhet med LRF pekade de ut den kommande förordningen om restaurering av natur som ett av de största hoten mot matproduktionen. Här är två exempel på detta: • Alpnationen Österrike, som till nästan två tredjedelar består av berg, kommer att möta stora problem att återskapa våtmarker i de dalgångar som efter andra världskriget dikades ut för att underlätta för odling och ett modernt jordbruk. Det berättade Matthias Gröger på Österrikes jordbrukskammare, som är medlem i Copa-Cogeca. • Tyskland riskerar att tappa drygt 400 000 hektar produktiv mark om förslagen om införande av obligatoriska buffertzoner och andra landskapselement beslutas i linje med kommissionens förslag, enligt Florian Dalstein i tyska bondeförbundet DBV.
Under tre dagar 20-22 mars, intervjuade jag alltså företrädare för sju EU-länders bondeorganisationer: Österrike, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Irland, Spanien och Finland. Samtliga är medlemmar i EU-lantbrukets Brysselbaserade samarbetsorganisation Copa-Cogeca.
Stipendiet från Ivar Petersons fond täckte en stor del av finansieringen av studieresan. Ett konkret omedelbart resultat blev ett större reportage om EUs Gröna giv som jag skrev ihop med Kristina Hansén och som publicerades 9 juni, i nr 24 av Land Lantbruk. När jag skriver denna rapport är jag inte längre fast anställd på Land Lantbruk, men frilansar som journalist inom samma bevakningsområde och har fortsatt professionell nytta av kunskaperna om den Gröna givens effekter på jord- och skogsbruk.
